Tisdag - It's a halleluja moment!
Hur kan man bara vilja göra så som du?
Förstår mig snart inte på dig längre, och min kraft den räcker inte längre till.
Du gör mig totalt slutkörd, och min instinkt säger åt mig att fly!
Men hur? Hur ska man klara av allting?
När man egentligen inte orkar? När allt man vill är bara att lägga sig ner i något hörn och ruttna bort?
För det är så det känns just nu! Och ingen kan förstå mig.
Det är aldrig synd om mig. Alltid alla de andra som får tröst, hänsyn.
Vadå, bara för jag alltid klarat mig bäst själv? För jag kanske inte behöver ngn som ser till att jag gör vad jag ska?
Men kärlek, det behöver väl även en sån som jag, eller?
Är det inte lika viktigt bara för jag trivs bäst ensam? Eller gör jag det?
För den bilden har många av mig, men den stämmer egentligen inte.
Jag är lika beroende av närhet, ömhet & kärlek som en knarkare behöver sin drog.
Ingen skillnad alls! Hoppas folk faktiskt kan förstå sig på mig och mina behov också.
Inte se till sin egen fördel!
Ciao
/ E <3
Vad har hänt? :(<3